En Tiger På Ryggen

Dett är en lite barnsaga som jag skrivit för min son, som är 4 år. Jag hoppas att han gillar den!!

Kapten Love stod rygg mot rygg med Johnny järnkalsong, som förövrigt var en avlägsen släkting

till Spiderman, om än väldigt avlägset, så fortfarande en släkting. Vilket han aldrig var sen till att påpeka.

De hade styrt sitt skepp över de sju haven i 636 dagar och borde nu vara nära den dolda ön där drottning Elvira

hölls fången. För exakt 8 minuter sedan hade skeppet blivit angripet av argsinta fiskpinnar och galna gamla,

svettiga skor. Givetvis var de alla ledda av den välkända och skräckinjagande Gustaf den förskräcklige.

Gustaf hade en gång tillhört manskapet på båten, men efter att ätit upp alla fiskpinnar som fanns i förvar, blev

han förvisad till att leva ett liv som förskräcklig.

Nu stod de där, mitt på skeppet och med ryggarna mot varandra. Både Kapten Love och Johny järnkalsong var

redo. Båda hade lyft sina vapen. Love hade valt den heliga stekspaden och johny hade tagit fram

remuladpistolen, nu skulle de ta kampen, en gång för alla.

Uppe i masten satt virriga Vincent två-tand och spanade ut, skek åt Love och Johny, var angreppen skedde.

Ja, och givetvis satt virriga Vincent två-tand och grät, så att höra vad han sa var, om inte omöjligt, väldigt

svårt. Det lät något i stil med, mmmmmaaaammmmaaaaa mummel mummel......

Love tar ett steg fram och träffar första skon med stekspaden. Han inser att när den väl är i luften, så

exploderar skon och försvinner. Johny järnkalsong ser även han detta och skriker det högsta han kan, - RÖR

INTE FISKPINNARNA, vi ska spara dem.

Med ett grepp kring sin remuladpistol, som om han aldrig gjort annat, skjuter han ut, denna gula, klumpiga

danska sörja som ä en lättare variant av den franska tartarsåsen. Med en gåendes gång är de som att

förtrollningen bryts. Fiskpinnarna samlas i en hög och skorna står alldeles stilla.

Nu står det där på däck, med 765st fiskpinnar och och så många skor att ingen någonsin, i hela livet behöver

fundera över vad de ska ha på fötterna.

Gustaf den förskräcklige samlar sig, inser att slaget är vunnit. Med tårar i ögonen och en sammanbiten

uppsyn, meddelar han, - Än är jag inte färdig med er, kapten Love, hämnden kommer, var så säkra. Med ett

snabbt skutt hoppar den förskräcklige över relingen och ned i vattnet.

Virriga Vincent-tvåtand kom ner från masten, fortfarande med tårar i ögonen, men det var nu mycket lättare att

höra vad han sa. Den kvällen samlades de uppe på däck för att äta fiskpinnar, dricka saft och se hur solen

gick ner. I morgon fortsätter resan mot dolda ön och fritagandet av drottning Elvira.

Snipp snapp snut, nu är sagan slut! För denna gången!