En Tiger På Ryggen

 

Jag har gjort en liten observation, angående det öppna brev som jag skrev igår till Psykiatrin i Sverige. 

 

Det har, vilket jag är väldigt tacksam för, delats och vissa har kommenterat. Det som slår mig att, här tar det

 

stop. När jag skickade ut det så taggade jag en del av mina vänner/bekanta som är halv och helkända men jag

 

skickade även informationen till nyheter24, kvällsposten, afonbladet, ystadsallehanda och Kristianstads bladet.

Vad hände sedan? ..................... Ingenting.

 

 

Nu låter det som att jag äär en riktig bitter &%#¤&%¤&%, men det är jag inte. Jag ställer mig bara frågan vad

 

som hade hänt med artikeln om jag skrivit att jag var en ensamstående pappa med cancer som inte fick tillgång

 

till vården. Eller att de skickade hem mig med benbrott för att de inte ansåg att jag var döende,

 

Är det så illa i detta land att, då det kommer till Psykiska sjukdomar så är vi så jävla rädda och så förbaskat

 

inskränkta att vi inte har möjlighet att sätta oss in i situationen, för det är ju en galning?!

Jo, men det är ju hemskt & inte ska någon ta livet av sig, men det är ju till att rycka upp sig. Igentligen borde

 

Hela internet svämmas över av kommentarer över den svensak nedrustade psykiatrin som driver folk till

 

överfall, självmord och mordförsök. Vem ska ta ansvar för det?

istället sprids det uppenbara lögner, rasism förtäckt i dålig vetenskap och det sprids rosa små hästar och en

 

massa annat skit. Nej, jag är inte bitter, jag är så jävla förbannad på att det blivit så här. Sedan kan man sitta

 

och tycka till & oja sig över att människor söker hjälp, för att sedan, när de blir nekad, gå rakt ut och mörda ett

 

litet barn för rösterna i huvudet uppfattar barnet som ett hot.

Om inte fler bryr sig om att skapa opinion, så kan vi ta mig tusan bara lägga oss ned och dö!!

 

Tack för mig!